Start, Johannesburg
Slutmål, Hasselvallen Hasselfors
När 30:e april kl 20.00
Fordon, Landrover 4x4 Ambulance
Årsmodell, 1965 (känns ibland äldre)
13/1 Johannesburg/Benoni
Äntligen så har vi kommit på plats och landat i Sydafrika och Johannesburg!
Det är alltid lite svårt att komma igång med allt som skall göras när man kommit på plats, men nu efter ett par dagar här så har vi verkligen fått igång arbetet med bilen på allvar, som läget ser ut nu så kommer vi att lämna all denna renoveringshets tidigt lördag morgon för att påbörja den långa och inte helt strapatslösa resan hem till Hasselfors!
Vad anbelangar renoveringen så har vi helt nya bromsar runt om, vi har bytt hjullager, vi har satt i 2-batterisystem, vi svetsat, justerat, popnitat, kopplat, bändit plåt, städat, samt ätit.
Vi har faktiskt även sportat! Jag och Håkan har spelat bordtennis.
Imorgon fredag så har vi det stora provianterings-racet, då skall det bunkras upp till bredden med diverse nödvändigheter, allt ifrån badankor till vetenjöl skall tryckas in...
Hälsningar från ett par tre nybrända Grabbar!
/ Johan
", "/post/johannesburg.aspx"
19/1-2010
Jamenvisst!
Här är vi nu uppe i Maun, som ligger i norra Botswana och vi har nu avverkat ca 110 mil sedan Johannesburg.
Inte är det lätt att få milen att rulla när bilaset inte beter sig som den borde göra, resan som var tänkt att köras på 2 dagar blev plötsligt 3, men ingen ko på isen, hoppet lever, vi har under resan hit både blåst bränsleledningarna och renoverat bränslepumpen, så nu tror vi oss ha lokaliserat källfelet, nu saknas bara att trimma in tändning och andra vitala delar för att få den att arbeta som en riktig ardenner.
Men det är i alla fall riktigt skönt att ha lämnat Johannesburgs stress o press bakom sig, och nu koncentrera sig på att komma in i den fantastiskt tröga campinglunken, apropå camping så har vi hunnit bush campa någonstans i Botswanas Kalahari område, var exakt vet vi inte men det var ca 150 meter från ett tuffande diesel elverk, varför parkerar man där undrar ni? Det undrar vi också.
Imorgon så skall vi bege oss ut i Okawangos träskmarker (med bilen) vi får väl se om vi tar oss fram, vi räknar med att få 4 dagars riktigt häftig safari, vi kommer att campa uti reservatet bland reptiler elefanter och dyngbaggar på riktiga bush camps, vi hoppas de är avhängnade uti fall man behöver bege sig ut i natten för att lätta på trycket….
Slutligen skall vi inflika en alldeles speciell liten återkommande sak, Håkan min kräsmagade med ressinär kommer varje vecka att testa någon liten afrikansk aperitíff.
Poängbedömning kommer att göras i 1 till 5 tassar, 1 betyder fy fanken, och 5 betyder jädrar va bra.
Denna vecka i Olsson testar.
Suga i sig 93 oktanig afrikansk bensin 1 av 5 Tassar
Hälsningar från en liten klunga svenskar i Botswana
/ Johan
26/1 2010 Någonstans i den afrikanska vildmarken!
Jösses…..!
Lika bra att gå rakt på sak, vi har fyllt den gamla bilaset till bredden med vatten!
Efter ett par dagars camping och förebyggande vildmarksliv i Maun i norra Botswana så for vi glada i hågen ut mot Okawangos gamla fina träskmarker för lite intressant safari och vildmarksliv, och visst blev det så att både djur och träsk blev oväntat närgångna.
Vad anbelangar närgångheten av träsk så märkte vi redan på vägen ut mot vår Camp Xaxanaxa, att vägen var ganska översvämmad med vatten, men vi tuffade fram i maklig takt i sörjan och hittade tillsist vår Camp, som givetvis inte på något sätt var inhägnad, vilket påverkade vår kaxighet ang. långpromenader…
Närheten av djur har varit riktigt påtaglig, när vi som bäst satt och mumsade på en utsökt hemkokt soppa så sa Håkan plötsligt, det var visst något som gick förbi där ute.. Äsch du måste ha sett fel tänkte man spontant, men plötsligt var skuggan där igen, och med ljus från pannlampan såg vi till vår stora förvåning en Hyena som stod ca 3 meter från oss och stirrade på oss, adrenalinet hoppade upp på en osedvanligt hög nivå och vi viste väl inte riktigt hur vi skulle agera, men efter att ha noterat att Hyenan inte på något sätt verkade intresserad av vårt sidfläsk, utan mer visade intresse för våra soppåsar så åkte kameran fram.
Vid nästa camping så stal ett par slipade Babianer först en påse med hjullager packningar och lite andra reservdelar, sen vårt frukostbröd, sen vår sockerpåse, som tur var så lämnades reservdelarna tillbaks.
Sen var det bilbadet!
Vi var ute på en liten safarirunda och snirklade omkring i reservatet och plötsligt låg en mindre sjö ivägen… men efter som vi såg ett par hjulspår gick upp på andra sidan sjön så tänkte vi att det inte skulle vara så märkvärdigt.
Sagt och gjort vi tog sats och dammade i vattnet, till min förvåning så blev det mycket djupare än vad jag hade tänkt, vi lyckades gå ner så djupt att vattnet gick in över reservhjulet som ligger på motorhuven!! Givetvis resulterade det i att vi fyllde hela bilen med vatten och så även min kamera som numer endast fräser till lite när man försöker ta ett kort.
Annars… har vi det lugnt och fint
Hälsningar från tre gringos i träsket…
/ Johan
Victoriafallen
Visst hade vi fantastiska upplevelser i Okawango och Chobe, vi var t.ex. ute på en eftermiddags safarirunda i centrala Chobe, när vi närmade oss solnedgången så kunde man fara fram på riktigt fina sandiga stigar och blicka ut över den väldiga platån, och se elefanterna stå utplacerade som väldiga monument i horisonten, sanningen att säga så är det så vackert att det nästan gör ont i ögonen.
Men dagen efter så kom vi genast ner på jorden igen efter att bränsle tillförseln gav upp, så det blev till att numer som vanligt kränga på sig mekarkläderna (som är ännu ofräschare än de vanliga kläderna) och slänga sig under den kära bilen igen, jag och Håkan skruvade och Mattias höll vakt mot eventuella lejonanfall.
När man är ute och reser på ett sånt här sätt förväntar man sig att det skall strula en del, men efter att samma dag tappat all bromsverkan börja det ju nästan bli löjligt!, med en tapper och bromsundvikande körning så lyckades vi i alla fall lämna Botswana och äntra den fina diktaturstaten Zimbabwe, vi tog oss till Victoriafallen och en camping, där har vi sen ägnat oss åt att skruva på bromsar.
Men hoppet är inte på något sätt ute för oss, vi har under dagen nog fått upp en sådär 25% bromsverkan och då ligger vi väl i alla fall på det afrikanska snittet….
Imorgon skall vi försöka ta oss över till Zambia, det blir ju lite av en milstolpe att korsa Zambezifloden på den gamla bron ca 115 m över vattnet, sen skall det bära av mot Lusaka där vi skall försöka att leta på ett äkta Zambiskt danshak och svinga höft… vi får väl se hur 3 höftrullande bleka skandinaver står sig i den afrikanska natten….
Denna vecka i Olsson testar.
Bada inuti en Land Rover, 1 av 5 Tassar
Hälsningar från Tripp Trapp o Trull på rull!
/ Johan
", "/post/victoriafallen.aspx"
1/2 -2010 Lusaka
Efter att nu har hamnat i ett par dagars vakuum här i Lusaka så kommer vi idag att fortsätta mot Malawis gräns, anledningen till att vi är kvar här är att min kamera som vi fyllde med vatten i Botswana ligger inne på operationsbordet och skall enligt den lokala kameradoktorn vara som ny till kl. 11.00 idag! Vi får väl se om den lever?
Annars så har vi under tiden passat på att testa utelivet här i byn, och kommit fram till att det verkar leva, vi var t.ex. på en karaoke restaurang och fick uppleva en skruvad ägare som stod och sjöng vedervärdigt för sin publik, det gick ju inte att kasta ut Karlén för det var ju han som ägde stället.
Vidare skulle vi pröva och leta på ett ställe med riktig afrikansk musik, tyvärr misslyckades det lite grann, det verkar som de flesta ställen spelar europeisk disco… så den där riktigt euforiska bortkommenheten infann sig faktiskt aldrig.
Nu står som sagt på programmet att fara ca 70 mil på 2 dagar till Lilongwe i Malawi, peppar peppar! Sen skall vi bege oss ut till Malawisjön för inspektion av vattentemp+ att göra service på bilen(service är inte samma som att reparera)
Hälsningar från 3 regndränkta katter i Lusaka som dock inte fryser!
/ Johan
", "/post/lusaka.aspx"3/2-2010
Lilongwe i Malawi
Efter att ha lämnat Lusaka och den lokala kameradoktorn bakom oss, apropå det så gick givetvis inte kameran att reparera, ett kretskort hade blivit kortslutet så det var helt enkelt kört, men jag har aldrig sett en kamera mer isärskruvad och det var faktiskt en bedrift att få ihop den igen, men tyvärr utan resultat. Så för att kunna dokumentera framtida händelser på ett bra sätt så är det väl inget annat än att investera.
Hursomhelst så for vi ifrån Lusaka ganska sent efter att ha argumenterat med de suspekta lokala parkeringsvakterna, som tycket att vi hade parkerat på ett utsökt ställe för att dela ut böter, dock var hjulet för stort för som så de kunde lyckligtvis inte låsa fast bilen i kättingar, efter en sisådär 7 minuters bjäbbande om att vi minsann visst inte hade parkerat så tokigt så dök helt plötsligt en äldre herre upp och läste lusen av "parkeringsvakterna" och vips så lufsade de molokna åt sidan, dock försökte de be oss om pengar till åtminstone en lunch, vi drog illa kvickt.
Efter en sådär 25 mil på landsvägarna så föll mörkret, och inte nog med det, det började regna hejdlöst, med tanke på att vindrutetorkaren var utan ström så blev det lite småjobbigt att föra farkosten framåt, men som vanligt så lånade vi ström från ett annat ställe och kunde fortsätta.
Det var faktiskt helt fantastiskt vad det åskade och blixtrade och mitt i ovädret satt vi och blev blöta i huvudet, tillsist gled vi in på Olgas guesthouse (ett landsbygdsmotell)som väl inte var i klass med grand hotel direkt, men det gick att få in halvljummen kyckling till livs kl. 23.00 och det var gott nog åt oss för tillfället.
För närvarande befinner vi oss i Lilongwe, och närmare bestämt en liten camping som ansluter till Lilongwes golfklubb, tyvärr har det blivit dåligt med golfande pga. att dagen har gått åt att leta efter en bort tappad packning till gasolköket, vi har under dagen vänt ut och in på Lilongwes potentiella packningsaffärer utan resultat, så kvällens tilltänkta tonfisksallad med ägg blev en fånig eggroll på golfrestaurangen.
Imorgon skall vi försöka fixa packningen till köket och sen köra ut mot Malawisjön för några förhoppningsvis dagar i medvind (känns som det vore dags) det är en liten nätt tripp på ca 55 mil, men sen skall det badas skiten av oss….
Hälsningar från en trio otursförföljda torrgolfare!
PS aaaahhh, så illa är det inte!
/ Johan
7/2-2010 Malawisjön
Lilongwe med dess småstadsaktiga karaktär, är väl egentligen inte en plats som man tänker sig att spendera en veckas semester på, men för vår del så blev det som vanligt ett ställe som det i alla fall gick att fixa lite saker på, vi hade ju den där förgrymmade packningen till köket som behövdes, och det lyckades vi fixa efter ett gediget letande till ingen nytta, det slutade med att vi fick leja en kille som löpte iväg till okänt ställe för fixning.
Vägen från Lilongwe till Malawisjön kan man utan att överdriva, kommentera som bra men backig, det lutade på ordentligt utför i mellan åt, så det var till att ligga och motorbromsa för allt vad ambulansen höll, men ner kom vi och fick till sist knyta bekantskap med Malawisjöns 29 gradiga vatten.
Campingen som vi stannade på låg alldeles nära vattnet och jag kan utan att ta i säga att humöret kändes på topp, dock började kroppen på att inte må perfekt, men det var jag i och för sig inte ensam om, Håkans mage gick sämre än en dåligt inställd Zenitförgasare (förgasarsmällar) så han hade fullt upp med att reda ut den "sörjan"…
För egen del kände jag att jag började få feberkänning och ont i kroppen, samt rinnande näsa och ont i halsen, hade jag varit hemma hade jag utan vidare diagnostiserat det som en vanlig förkylning, men med tanke på att det var exakt dessa symptom för 3 år sen jag hade när jag och min dåvarande reskamrat Grönis drabbades av malaria uppe i Niger, så kände jag att jag inte vågade chansa, utan jag påbörjade omedelbart behandling för att vara på säkra sidan.
Lyckligtvis blev vi bättre och bättre dag för dag, och man kände åter gryende form till att bege sig vidare på nya äventyr.
Slutligen skall vi inflika en alldeles speciell liten återkommande sak, Håkan min kräsmagade med ressinär kommer varje vecka att testa någon liten afrikansk aperitíff.
Poängbedömning kommer att göras i 1 till 5 tassar, 1 betyder fy fanken, och 5 betyder jädrar va bra.
Denna vecka i Olsson testar
Att på snabbast tid få maten att passera tarmsystemet, 1 Av 5 Tassar
Smådassiga häsningar från två dykare och en flytare!
/ Johan
14/2 2010 DAR-ES SALAAM
När man ger sig in i ett sådant här tålamodsprövande projekt, så brukar det bli att man delar upp resan i delmål, dels för att inte tänka på hela resan på en gång( vilket skulle bli mer än lovligt rörigt i skallen) och dels för att det på något sätt är lättare att hålla sig motiverad inför kommande etapper, de känns helt enkelt mer hanterbara.
Man kan utan vidare säga att genom att ha kommit fram till Dae-Es Salaam så har vi slutfört delmål 1.
Efter som det händer så mycket både intressanta och ointressanta saker varje dag, så är det nästan omöjligt att fokusera på vad man skall skriva om när det har hänt för mycket, jag sitter just nu i en sådan "knipa" men jag kan väl nämna att sen senaste uppdateringen har det hänt så mycket som.
Vi har avverkat 110 mil i bergig terräng, vi sov över på 1600 meters höjd och frös ordentligt, vi har fått punktering i 35 gradig värme ( asfalten var som att ligga på ett stekbord), vi har badat i Indiska Oceanen, vi har lagar punktering, vi har servat(ställt ventiler, fyllt oljor, programerat om det mycket avancerade tändsystemet), tvättat och städat bilen, vi har besökt en välgörenhetsgala för malaria och lyssnat på band och Swahiliska rapartister, vi har även havt en avskedsmiddag för vår tredje medresenär Mattias!
Mattias Sjöberg, den 3:e Hasselfors födde gestalten i sällskapet, som efter ett par dagars vad jag tror intensivt tänkande runt Jul, bestämde sig för att ansluta för nästan 5 veckors resa Johannesburg- Dar Es Salaam. Att han har fått en helt annan bild av Afrika är helt klart, att från den ena stunden stirra in i en hyena när man sitter och intar kvällsmat uti Okawangodeltat till att åka Tanzaniansk kollektivtrafik (bussar som baktill är målade med IN GOD WE TRUST) och kör därefter!, till att samtala med vanligt folk som är på väg till jobbet, och inte minst, att få uppleva alla dessa fantastiska vyer och den myllrande afrikanska landsbygden till ljudet av ett tjutande transmissionsljud från en gammal Land rover, det är sannerligen inte fy skam.
Fortsättningsvis kommer vi nu så smått fasa över till etapp 2, den kommer att inledas med att våra kära sambos flygs in till den inte helt oattraktiva ön Zanzibar, där kommer vi att ta en veckas semester från bilen (eller den från oss?), sen kommer vi att fortsätta vår långa hemresa genom att runda Victoriasjön, men som sagt ingen idé att gräva ner sig i kommande strapatser just nu, vi har fortfarande en hel del som måsta fixas med innan det kan bli av, och då menar jag typ att handla reservdelar o sånt.
Det får la bli allt denna gång
Hälsningar från 2 reservdels shoppande Landroverskruvare och en hemflygande Lastbilschaufför!!
Arusha Tanzania
1 Veckas avslappnande semester och bokläsande och visst, en och annan ljummen paraplydrink på Zanzibar kom som en efterlängtad paus i vår hackiga men målmedvetet framåtskridande hemresa. Att benämna Zanzibar vid en paradisö är nog inte helt fel, för oss svenskar så finns där allt det som vi fantiserar om kalla vinterkvällar i jobbets vardag, enda smolket för tillfället i bägaren är att elkabeln från fastlandet har gått av, så man får helt enkelt klara sig på mullrande elverk som numer belamrar hela ön, de är förstås inte igång hela tiden och det påverkar mest för turisten att det kan bli en eller annan ljummen drink, eller möjligen brist på aircon på rummet.
Från Dar-Es Salaam for vi i tron på att vi hade servat upp bilskrälllet till sällan skådad topptrim, nu när våra kära sambos anslutit till resan tänkte vi att vi skulle slippa ligga och skruva bil hela tiden, men det gick ju sådär… Efter ca 30 km small det lagade bakdäcket, så det blev till att montera reservhjulet igen, det känns aldrig bra att ligga och åka på reservhjul för det betyder ju att om det smäller igen så finns just inget reservhjul kvar att leka med. När vi avverkat ca 10 mil till så brakade det till i framvagnen och bilen krängde till mot vägkanten, hurra!!!! Framhjulslagret totalskuret, det var på fackspråk bara skit kvar av det, vi lyckades på nåder köra några kilometer till en Tanzaniansk landsbygdsmack, där vi kunde skruva isär skiten. Med åren som jag har levt med detta rese sätt så har jag samlat på mig lite av varje, så efter att ha rotat i reservdelslådan på taket så fiskade jag upp ett par splirrans nya hjullager, problemet nu var att när det gamla lagret skar så svarvade det lagret ur lagerhuset, och när vi skulle montera det nya var det helt glappt. Saken är den att här ger man inte upp i första taget, utan vi fick ta en taxi till en lokal bysmed som tog sig an att med svenska mått en helt omöjlig uppgift att på frihand med extremt primitiva medel svetsa lagerhuset tills lagret passade in igen, det hela resulterade i att vi fick ihop skiten, samt att vi fick en lektion i kreativitet. Efter ytterligare ett haveri med en oljeslang dagen därpå så rullade vi efter 80 mil in i Arusha som 4 helt utpumpade overlanders. Arusha är basen för att utforska Ngorongorokratern och serengetti + för oss att återigen reparera bilen samt samla krafter för fortsatt expedition, vi har nu reparerat oljeslangen till Oljekylaren samt investerat i 2 nya bakdäck, jösses vad reservdelskontot har rusat iväg, men med välvillig sponsorhjälp från Hasselfors byalag och familjen Unosson i Vintrosa så har vi faktiskt finansierat däcken Tack, Tack, Tack!! Vi kommer att göra vågen för er på Hasselvallen!!
Nästa rapport kommer vi att göra från Mwanza vid Victoriasjön.
Hälsningar från 4 trötta men lyckliga
/ Johan
Mwanza östra Tanzania
Ngorongorokratern är en fantastiskt häftig upplevelse, med tanke på det rika djurliv som är inringat i den ca 2 mil breda kratern och inte minst pga de ca 600m som skiljer kraterkanten mot bottenplatån. Bara att ta sig ner i kratern med en gammal veteranbil är lite av en utmaning, det är väldigt brant och smalt, ettans växel i lowrange gick åt mest hela tiden för att ekipaget inte skulle skena iväg. Med oss hade vi också en Masai som var vår guide under dagens safariupplevelse. Han pratade halvknackig engelska och visade lite förstrött vilka vägar och håll vi skulle ta.
Höjdpunkten på Ngorongoro vistelsen måste jag nog säga var dels när vi uppe på kanten såg ut över den sagolikt vackra kratern, och inte minst att få se en lejonhona försöka slå ett byte live. Det tilltänkta offret var en liten förvirrad gnukalv som irrat ifrån sin flock och vi såg hur lejonhonan sakta smög sig på kalven för att komma i överfallsläge. Att få se hur hon agerade vid själva smygandet fick mig att inse att mina katter beter sig exakt likadant när de smyger, rörelseschemat är nästan helt identiskt faktiskt (fast dock i miniatyr).
När hon hade kommit i läge för att slå sitt byte vickade hon till med rumpan och sköt fart med kraftig acceleration, gnukalven såg faran komma och började springa för livet mot flocken. Lejonhonan tog ganska snabbt in avståndet till gnukalven, men blev tvungen att avbryta jakten då mamma gnu sett sin kalv hamna i fara och helt orädd störta mot lejonhonan i ett desperat försök att rädda sin kalv. I det här fallet lyckades hon avstyra attacken och vi slapp se ett blodbad, men häftigt var det!
Efter Ngorongoro så styrde vi in i Serengetti där vi fick uppleva de kolossala vidder som finns där. Det är lite som att vara uti öknen fast det är grönt överallt, samt att det finns en massa djur. Vi hade lyckan att se delar av den monumentala vandring som djuren gör i dessa områden. Vandringen görs under vissa perioder på året och styrs av regnförhållandena mellan Masaimara i Kenya och Serengetti i Tanzania. Jag har tidigare varit i och på ett antal olika parker i Afrika, men aldrig sett dessa mängder med djur i vandring. Stundtals var vi omgivna av uppskattningsvis tiotusentals gnuer och zebror som i långa pärlband sträckte sig över savannen och de ögonblicken tror jag nog att jag kommer att minnas ett bra tag framöver.
Efter en campingnatt i Serengetti och hört lejon ryta på kvällskvisten så for vi mot utgången av parken och styrde mot Victoriasjön och staden Mwanza. Resan blev inte helt smärtfri för oss, skakiga grusvägar samt inte helt krya magar skapade en väldigt frustrerad och irriterad stämning i vår kvartett, det är inte så himla lätt att på sådan liten yta resa 4 personer i nya och annorlunda förhållanden mot hemmiljön, det viktigaste är att säga vad man vill samt att respektera allas åsikter, kan man göra detta så är mycket vunnet.
Hälsningar från 4 närkingar på vift!
/ Johan
Kigali Rwanda
Att börja dagen med en båttur över Mwanzagulfen i Victoriasjön, var en lugn och skön start på den 55 mil långa resan från Mwanza (Tanzania) till Kigali (Rwanda). Efter ett gemensamt peppningsmöte så var nu stämningen på topp igen, även magarna verkade "stabila".
Dock började dagen med en hel del gruskörning ala Afrika deluxe, men det fina med det är att man kommer landsbygden och Tanzania bakom kulisserna nära.
Vårt frukost stopp kommer vi nog alla att minnas med glädje, vi stannade helt enkelt på ett av de enklaste caféer som ligger utmed vägarna för att få oss något till livs. De fyra kvinnorna som drev stället blev nog ganska överraskade när vi stövlade in, men dock väldigt positivt överraskade. Vi drack svart te med nybakt bröd och kände oss lyckliga i själen av all den vänlighet och värme som omgav hela stället.
Rwanda.
Rwanda är Afrikas mest tätbefolkade land och det märks utmed vägarna. Sällan har det varit mer folk i omlopp på asfalten där man försöker att köra. Med tanke på att vi nådde Rwanda ganska sent på eftermiddagen så blev det till att köra i både regn och mörker och det var ganska påfrestande att väja för allt folk. Men fram till Kigali kom vi i alla fall möra men vid gott mod. Rwanda har fantastiskt fin natur, rena gator, gott te och kaffe. Men för mig så genomsyrar allt jag ser och upplever här, folkmordet som skedde här med kulmen April-Juli 1994. Vi besökte igår ett memorial center för dessa ofattbara, ogreppbara händelser. Bara vid detta center så låg 250 000 offer begravda, de flesta oidentifierade pga att hela familjer utplånats och ingen över huvud taget kan identifiera dem. Illamåendet kom krypande ju mer inblick man fick i historien. Efter att besöket avslutades med ett detaljerat beskrivande hur barn stympats, våldtagits, skjutits inför deras föräldrar eller tvärt om, satte det spår i mig som känns tyngre att bära än jag med ord kan beskriva.
Jag kan rekommendera att se filmen Hotel Rwanda i ett utbildande syfte, och försöka förstå hur hela världen såg på utan att ingripa när 1 000 000 personer systematiskt och hänsynslöst mördades för bara 15 år sedan.
/ Johan
12/3-2010 Kampala Uganda.
Att besöka bergsgorillor i Rwandas dimhöljda bergsmassiv är en adrenalinstinn och harmonisk upplevelse i ett. Bara vandringen upp till dem är en upplevelse, man får helt enkelt vandra i tät regnskog uppför berget. När man sen kommer fram till gorillafamiljen så har man ca en timmes vistelse hos dem och jag kan garantera att den timmen gick snabbt. Tänk att på bara ett par meters avstånd få se en 200 kg silverback ligga och jäsa i den grön-gröna regnskogen. Imponerande var också att höra vår guide kommunicera med gorillorna, han checkade helt enkelt läget med dem och småpratade lite på ett grymtande morrande och ylande sätt (antingen drev han med oss, eller så talade han verkligen med dom).
Resan från Rwanda mot Uganda gick på serpentinvägar av grus och ofta fick vi ligga och tugga på ettans växel både uppför och utför. Men det var fantastiska omgivningar, och enorma teplantager. Tillsist nådde vi asfalt igen och vi kunde fara in i Uganda och styra mot Kampala. Kampala visade upp en något grym trafiksituation och det blev mycket slirande på kopplingen och med millimeter differenser styra runt bland allehanda fordon, så det var med svettig uppsyn som jag klev ur den gamla ambulansen vid hotellet. Kampala är även slutdestination för våra sambos och i skrivande stund är separationsångesten ganska tuff, det märktes också på dagens radiouppdatering som blev till en eufori av depp och okoncentration. Jag hoppas i de närmsta dagarna hitta in i en ny och om möjligt ännu mer spännande fas av resan. Vi kommer nu att sikta på Nairobi i ett flygande fläng. Där ska vi preparera oss och inte minst bilen för de kommande 140 milen till Addis i Etiopien. De milen kommer att bli tuffa både fysiskt och mentalt då vägarna samt rådande situation i norra Kenya går lite hand i hand.
Hälsningar från en sorgsen reseskildrare i Uganda.
/ Johan
Denna vecka i Olson testar.
Att äta en stor portion gamla kokta ärtor. Betyg 1 av 5 tassar
Nairobi 19/3 2010
Efter nu ett par dagars hårt skruvande med bilen på Jungle junction i Nairobi, har vi nu genomarbetat hela framvagnen + gjort service i all dess form. Faktum är att det är näst intill otroligt hur mycket saker som vi har fått gjorda. Ändå finns det ständigt en lista på saker som behöver göras som aldrig understiger 10 punkter.
Idag påbörjar ( om allt nu håller) den tuffa körningen mellan Kenya och Etiopien. Jag har en gång tidigare kört på extrema tvättbrädesvägar och det var i Kamerun, tydligen skall den här rutten vara lika rutten.
En sak som redan nu är klar, är att vårt visum till Sudan redan är utfärdat. Det känns verkligen som ett bra framsteg rent byrokratiskt, kanske finns chansen att vi kan klara vår deadline till den 30:e april.
Annars måste jag säga att Hasselvallen och den eventuella praktentrén vi har tänkt oss ( på 2 hjul), just nu känns väldigt långt borta, fortfarande återstår väääldiigt många mil + ett par avgörande beslut ang vägval etc etc.
Kanske kommer vi ha en bättre tids situation om ett par veckor då vi ser hur det löst sig med båtfärder och allt annat som ligger och lurar runt hörnen.
Nehej, nu skall vi ta och tanka upp + proviantera för det stundande kraftprovet.
Hälsningar från två nu rakt norrutstyrande safaripiloter!
/ Johan
", "/post/nairobi.aspx"21/3-2010 Marsabit norra Kenya
När Nairobi, avlägsnade sig som en stor moderkaka i horisonten var vi på väg igen. Utan skyddsnät genom norra Kenya. Hur är säkergetsläget?, har det regnat? skulle det gå att ta sig igenom?. Med facit i hand gick det i alla fall. Men efter att jag redan på första sträckningen lyckades pricka in en rejäl febertopp, börjar man ju tvivla på tilltaget.
Isiolo blev det första stoppet där jag de sista kilometrarna kände stor frusteration då feberfrossan var mer än lovligt jävlig. Så när vi kom fram till övernattnings stället så var det bara till att krypa till kojs efter ett malariatest. Sen sov jag nästan i 20 timmar, vilket jag märkte gjorde susen. Håkan den gamle friske gossen sympativilade så gott han kunde, samt löste en hel del korsord.
Efter en dags sjukförsening kom vi igång igen och skakade oss faktiskt 25 mil på tvättbrädes vägar till Marsabit där en underlig Tysk vid namn Henry driver en liten camping/Bageri/Övrig verksamhet? Eftersom min hälsostatus fortfarande sviktade, så tog herr Olsson tag i kvällsmaten. Han slog kvällen till ära till med sin patenterade paradgren, pulvertomatsoppa. Efter att inmundigat den i godan ro i lag med en ostbredd formfranska, fick jag rusa på dass och spy från två håll.
Hälsningar från ett glatt "gäng" på semester
/ Johan
", "/post/marsabit.aspx"23/3 2010 Yabello södra Etiopien
Efter att ha tyckt synd om mig själv och gnällt i 3 dagar tycker nog Håkan att det idag har varit lugnt på klagofronten. Ty vi är nu tillbaka på asfalt och jag känner mig i bättre och bättre form.
Sista 25 milen i Kenya var över huvud taget inte roande. Men de var tvungna att avverkas på något sätt. Skakigt, slamrigt, krängande, långsamt, tröttsamt, var nog ledorden för dagen. Som grädde på moset skrämde en militär upp oss om att vi borde ha eskort genom dessa otrygga trakter, då det figurerat mycket banditer i krokarna. Det enda som hände var att vi försökte köra de "sista" 15 milen i högre fart för att fortare klara av sträckan. När vi nådde målsnöret Moyale var vi rejält utmattade, men i jämförelse med bilen var vi nog ändå ganska pigga. Fast centerbulten i bladfjädringen gått av och att sen 2 blad dansat av någonstans på vägen. Lyckades vi i alla fall att skrida över till Etiopien.
Trötta som grisar tog vi in på ett litet motell i Moyale där i alla fall jag med låg och Håkan med hög aptit försökte äta någonting innan vi somnade. Fick dock ett uppvaknande när jag skulle duscha. Härnere är det vanligt med direktvärmande duschmunstycke som drivs med el. Man hör ju, Vatten, ström, Afrika….
Dagens etappmål var väl egentligen att få ihop bilen igen och det fick vi genom en reparatör namne Omar. Visserligen är nu en sönderkapad bladfjädring från en Toyota inopererad i den gamla sura britten. Men det viktiga är dock att det fungerar och vi har i alla fall testat 20 mil idag med stabilt resultat. Slutligen är vi nu i en liten håla som heter Yabello. Vägen hit har varit en helt fantastisk körning, jättefin asfalt. Ryktena säger att vi har möjlighet att fortsätta på asfalt nu ända tills vi svänger av vid kiosken i Hasselfors och ner mot Hasselvallen, vilket innebär en sträcka på ca 200 meter som jag idag tycker att vi kan leva med.
Hälsningar från Yabello, just nu två svenskars världsmetropol!
/ Johan
PS. Tror du inte att jag fick en riktig stöt idag också, när jag bara skulle tända lyset på rummet. Det är nå´t lurt med strömmen i Etiopien. Återkommer med fler tester.
", "/post/yabello.aspx"27/3-2010 Addis Abeba
Efter en sedvanlig sovmorgon som vi egentligen inte skulle ha haft. Så kan vi nu åter igen styra kosan norrut. Efter ett par dagars rehab i Addis så tycker vi väl oss vara redo för nästa test. Vilket består av att ta oss in i Sudan och Khartoum. Så nu väntar ca 150 mil genom Etiopiska högländer samt Sudans fruktade värmechock. För ca 1 månad sedan var det på sina platser 50 grader, och det är ju nästan vad jag vill ha min tournedos i.
Dagens etapp innebär också att vi passerar 1000 mil, det tycker vi är på tiden att det blev av. Kommande vecka skall vi spendera i Khartoum och försöka klargöra för våra ganska genomkokta skallar, huruvida vi skall fara via Egypten eller Saudi Arabien. Just nu lutar det åt att vi skall försöka oss på Saudi. Det finns dock en liten stoppkloss ivägen (roligt i och för sig att för en gångs skull inte själv vara en) och det är att Saudiska ambassaden i Khartoum måste bevilja oss två svenska ljushuvuden ett par transitvisum. Vi får väl se hur det går med den saken.
Slutligen beklagar vi att det är dåligt med bilduppdateringar på hemsidan för närvarande, men Etiopiskt bredband är tyvärr inte bredare än en sytråd.
Övriga reflektioner är att det är jättekul att varje fredag få möjligheten att närvara i radio Örebro, samt att ni anar inte vad glada vi är över era inlägg på gästboken. Som sagt nu är det mindre än 5 veckor till vi skall angöra Hasselvallen, det börjar bli dags att börja skriva på ett hejdundrande vårtal, för ett vårtal lär det bli från taket på ambulansen, kanske i regn, kanske i snö, eller kanske är vi fortfarande i Syrien? Vi får se…
Hälsningar från de två framfararna!
/ Johan
Denna vecka i Olsson testar.
Att lite på lyset åka jibblig rysk lada i Addis med tillhörande förgasarsmällar och ofantligt rattglapp. betyg 5 av 5 tassar.
", "/post/addis-ababa.aspx"Gondar, Etiopien
Låt mig påbörja den lilla berättelsen ang. resan mellan Addis och Gondar med ett konstaterande. Etiopiskt bränsle är kass!
Dag 1 på denna etapp har jag nästan glömt redan, därför är det ju helt onödigt att ens nämna dag ett på etappen efter som den inte är överhuvudtaget intressant, så därför nämner vi inte den…
Etiopien är fantastiskt vackert att åka runt i, snacka om kuperat. Vi kämpade på både utför och uppför. Med tanke på att just bränslet som vi tankat upp med var av sällan skådad klass, så tuffade vi på jämförelse med en gammal halt get stundtals.
Innan vi nådde Gonder så slog vi höjdrekord också, vi var en tapp över 3000 meter, vilket säkert också reducerade den annars "så" starka motorn på 67 hk
Normalt sett skall man ta ett antal dagar på sig för att upptäcka all den skönhet som Etiopien omger sig med. Tex. Simien bergen, Blue nile falls, äta sig igenom Etiopiens kulinariska menyer, men allt det där fick vi skippa, nöden har ingen lag, vi har ju en tid att passa.
Sammanfattningsvis kan man väl säga ett Etiopien för mig inte kommer att ligga varmast om hjärtat, men det beror nog mestadels på de långa kördagarna och allt kryssande bland folk, getter, kor, åsnor, hundar, och idioter.
Hälsningar från två framfartande norrstyrare!
/ Johan
1/4-2010 Khartoum
Efter att åter ha fått en tillförlitlig Internetanslutning, så lägger vi nu in några bilder från Gondar och hit.
Att lämna Etiopien och äntra Sudan, skulle man på förhand kunna föreställa sig en del gränsproblem. Men efter lite tugg på den Etiopiska sidan om diverse pengaväxlingar osv. så gled vi över till Sudans administrativa välkomst kommitté. Visst var det lite papper som skulle fyllas i, men tullaren bjöd på kaffe under tiden och vi fick genast ett väldigt positivt sinnelag gentemot Sudan.
Dagens körning gick från Gondars och Etiopiens högland, ner till ett par hundra meter över havet och 40 gradig värme i Sudan, etappmålet var den lilla staden Gedarif. Direkt sjöblöta av svett (vilket vi tolkade som bra, för då finns det ju fortfarande vätska kvar i kroppen) anlände vi Gedarif med tillhörande skönsjungande minareter. Kvällen ägnade vi åt att svepa dricka, hemfixad juice på marknaden, samt att äta lite hederlig Sudanesisk kyckling. Peppar peppar, men magarna är fortfarande normalt arbetande.
Khartoum anlände vi dagen därpå via 48 grader i skuggan till Blue Nile sailing club, som låter långt flashigare än vad det egentligen är, men där har vi nu slagit läger för stunden i alla fall.
Khartoum kan vi konstatera är en jättestor stad till ytan, och det är vansinnigt varmt så man kan knappt knalla omkring och utforska staden utan att svimma, så det har vi inte gjort. Däremot har vi försökt bena ut hur vi skall fortsätta vår resa.
Vi hade som alternativ 1 att försöka få till ett visum till Saudi Arabien och därmed skeppa bilen från Suakin över röda havet till Jeddah, som vanligt fick vi ändra planerna, inte för att vi inte skulle kunna få visumet, utav för att ambassaden var stängd till söndag. Så det blev till att ge sig på alternativ 2, vilket innefattar en resa upp till Wadi Haifa i norra Sudan, för att sedan där sätta först bilen på en pråm och sedan oss på en gammal fin skuta(1:a klass givetvis) och färja över Nassersjön och in i Egypten och Aswan. Om allt detta kommer att klaffa står i nuvarande stund skrivet i stjärnorna, men vi har på en knastrig telefon haft kontakt med en lokal fixare i Wadi Haifa, normalt går alla sådana här personer mig kraftigt på nerverna, men i det här fallet är jag beredd att göra ett undantag, då det är den enda reella lösningen på vårt problem att få detta att klaffa.
Så imorgon far vi norröver igen för att besöka pyramiderna i Meroe, och campa där, sen far vi mot Wadi Haifa så långt vi orkar köra på lördag och tar en ökencamping i det vilda, och förhoppningsvis når vi Wadi Haifa på söndag.
Färjan skall gå på onsdag och enligt planerna ta oss till Aswan på torsdag, om bilen har anlänt då återstår att se.
Nog finns det en viss spänning i allt detta, det tycker jag allt.
Hälsningar från ett genomkokt Khartoum
/ Johan
PS nu när det blir Egypten för oss, tycker Håkan att det skall bli jätteroligt att spela pyramidspel i Giza.
7/4-2010 Wadi-Halfa i Norra Sudan
Vill man ha lugn och ro, uppleva ett varmt klimat, och bli genuint uttråkad, då är staden Wadi-Halfa något för dig.
Efter att ha tankat upp bilen och bunkrat med vatten, så var vi ute på vägarna igen, Khartoum lämnade vi bakom oss som en stor glödande värmebomb, inte för det på något sätt var svalare utmed vägarna men ändå. Första etappen gick till pyramiderna i Meroe, där vi slog läger ett par hundra meter från pyramiderna och hade en fantastisk solnedgång, vi åt också en fantastisk middag som bestod i pasta+tonfisk, mmmmmmm…..
Det känns rätt lyxigt att kunna strosa omkring helt själva vid pyramiderna och försöka se framför sig hur den här platsen ca år 900 f kr sprudlade av aktivitet och byggnation, men idag som sagt sprudlas det sparsamt här.
Efter att firat påsk i i en jättestor grusgrop som heter Sahara, ja firat o firat, 2 paket nudlar var det som det firades med, så anlände vi till den fantastiska staden Wadi Halfa. Det fantastiska med den här staden är att den ligger "rätt" så isolerad, men ändå passerar nästan alla overlandare genom den här hålan, då det mer eller mindre är den vanligaste rutten när man vill åka genom Afrika. Här får man arrangera med att lasta bilen på en pråm (det gjorde vi i söndags) och sen får man vänta, vänta, vänta etc etc, till på onsdag då vi själva får kliva på båten som skall ta oss till Egypten.
Vad gör man då när man väntar, ja först och främst går det åt en och annan timme att få ryggen i skick efter nattsömnen i de trevliga sängarna som vi ligger i, sen försöker man bara helt enkelt ignorera tiden, det går ganska bra men man får verkligen koncentrera sig på att inte tänka på att vi är fast här till Onsdag eftermiddag. Det jävligaste scenariot hade varit om en stor tickande klocka varit utplacerad på rummet, då hade vi troligtvis gått bananas deluxe.
I skrivande stund så är det faktiskt endast några timmar kvar på all denna väntan, sen återstår endast 1 dygns båtresa på Nassersjön innan vi äntrar Aswan och Egypten, då väntar 2 dagars administrativ bil incheckning för 200 dollar JIPPIE "not" men då är vi i alla fall i Egypten, och vi ser framför oss i våra drömmar hur vi avslappnat kan simma omkring i en sval pool och kanske, kanske kan beställa in en kall pilsner och svalka oss med.
Slutligen vill jag bara nämna att hela den här rapporten är direkt genomsyrad av 40 gradig värme, kördagarna var inte att leka med vare sig för oss eller bil.
OVERLAND AND OUT!
Hälsningar från nästan 2 briserande överkokta svenska landsbygdshjärnor.
/ Johan
Denna vecka i Olsson testar.
Att sitta 28 timmar på en pall och stirra med tom blick
Betyg 1 av 5 tassar, (möjligen 2 i mån av pallens konfortabla status.)
", "/post/wadi-halfa.aspx"Luxor, Egypten
Avresan från Wadi Halfa gjordes fram emot kvällningen och vi kunde förnöjt vinka farväl till Sudans tristesserade atmosfär. Efter som vi är en första klassens ressinärer så hade vi givetvis bokat in oss i 1:a klass på den gamla fina båten och det var faktiskt inte så dumt med facit i hand, dels slapp vi ligga i maskinrummet och lyssna på en romande motor, och vi fick dessutom avnjuta 1:a klass ressinärernas 1:a klass restaurang som serverade en enligt Håkan en näst intill oätlig plåtbricks middag.
Den här lilla trippen på Nassersjön tog nästan 24 timmar innan vi äntrade Egypten och Aswan, man kan kanske säga att tristessen nästan nådde sin kulmen under båtresan, men vi hade ju tränat bra på att tristessera innan vi lade ut. Om det t.ex. funnits en bar på båten som hade tillhandahållit rusdrycker av olika slag, hade resan säkert gått i ett flygande fläng, man hade ju då kunnat svepa i sig en mängd berusande toxiner och sen sovit ruset av sig, som vi svenskar normalt gör när vi åker båt, men i det här fallet kunde vi endast dricka vatten och stirra i taket på hytten.
Själva avstigningsprocessen var av en strokeartad karaktär, det slog helt enkelt stopp i allas hjärnor på båten och samtliga passagerare ville av först genom den lilla dörren som tillhandahöll både syre och ljus för 400 passagerare.
Redan i hamnen såg vi åter konturerna av den gamla stiliga ambulansen och det var förstås en lättnad att se att pråmresan hade avlöpt bra, nu återstod "bara" att tulla in den i Egypten, vilket tog en hel dag och en massa pengar, vi for som skottspolar mellan polisstationer, trafikskolor, tullare, polis igen, försäkringsagenter, tullare igen, och polis åter igen. Egypten skulle behöva någon som kunde strukturera upp det administrativa lite, Kenya känns som ett i-land i Jämförelse på den fronten.
Efter 2 nätter i Aswan så bar det återigen av i bilen igen, vi for upp till Luxor där vi tryckte in en stadig hamburgare från en känd amerikansk kedja(Håkan åt upp allt, det har han inte gjort på länge med aptit). Sen tittade vi på den stora attraktionen i Luxor och det är ju som alla vet turisterna som besöker templen och de övriga kulturella stenhögarna här, det är helt fachinerande att se detta enorma maskineri som manglar igenom alla all inklusiv turister i ett vanvettigt tempo, det är faktiskt gränsfall på bisarrt, men intressant är det alltid.
Hälsningar från 2 tempelriddare och en Sfinx
/ Johan
", "/post/luxor.aspx"17/4-2010 Amman, Jordanien.
102 MIL!! Det var vad vi stånkade ut av ett dygn i Egypten. Vi for från Luxor via Hurghada, Suez och slutligen Nuwebia, anledningen till detta vansinnespass var enkelt, vi behövde vara i tid till färjan som går mellan Nuwebia i Egypten och Aqaba i Jordanien. Efter ca 3 timmars god nattsömn inuti bilen så startade biljettinhandling, utstämplingar i passen, utstämpling av bilen (och det var illa krångligt) innan vi kunde lasta på färjan. När vi ""aningen"" försenade lämnade hamnen, kunde jag konstatera att jag nu efter 21 länders resande i Afrika var till ända. Ända från dag 1 i Tunisien för över 3 år sedan fram till nu, har det varje resdag berikat mitt liv på framförallt olika sätt, att sammanfatta alla upplevelser som hänt under denna strapats kommer nog att ta ett bra tag och fodra en cognac.
Klockan bra mycket, landade vi i Jordanien och satte ned våra små smäckra tassar på mellanöstersk asfalt, i sedvanlig ordning så blev det till att köa och vänta en stund innan vi var fria att fara vidare. Vi har för första gången sen, jag vet inte när behövt använda långärmad tröja på kvällen, det känns nästan lite lyxigt att få huttra lite (ja huttra o huttra är kanske att ta i) Efter att nu ha spenderat ett par nätter i Amman så känner vi oss åter redo att bemästra nästa gränsövergång, som för övrigt är sista landet vi behöver visum till på resan. Dagens etapp består i att ta oss över Syriens gräns och sen leta på lämplig ökenplätt till att slå läger på. Vidare skall vi ta oss till en stad i norra Syrien som heter Aleppo och där skall vi se om vi kan handla in några intressanta prylar på marknaden och sen fram för allt så skall vi mottaga ett paket med papper rörande bilen för fortsatt resande i Europa. Problemet är endast att det där förbenade molnet ligger ivägen för flygtrafiken och nu har paketet fastnat i Tyskland, så om vi har otur så kan även vi få strul för den skull.
Av någon anledning har det varit någonting att tänka på ända sen dag 1 på resan, jag minns när vi redan efter starten i Sverige 1 Jan 2007 fick problem med en storm som hotade ställa in färjetrafiken mellan Helsingborg och Helsingör och nu det där molnet?? Det skall tydligen inte tas för givet att det skall gå smidigt ens där det skall gå smidigt, ja ger mig fan på att vi kommer att bli ståendes i Laxå med havererad motor eller nåt, så vi får gå sista biten..
Hälsningar från Amman där en av två använder kam.
/ Johan
Denna vecka i Olsson testar. Turkiskt kaffe. Resension En något järv smak med inslag av kaffe, påminner om sudanskt kranvatten när det är som allra bäst, bra laxerande effekt och bör ej överdoseras/ OLSSON
", "/post/amman.aspx"Aleppo, i norra Syrien.
Någonstans utmed den vackra motorvägen i Syrien, hittade vi vår campingplats för natten. Kanske var det ingen optimal plats för att ligga och campa på, men vi är ju inte så kräsna med vart vi hamnar, vi såg helt enkelt en dunge av träd intill motorvägen och där backade vi ut och lade oss inuti bilen och trynade. Något stela pga att vår nattkupe inte håller deluxestandard, tuffade vi på sista biten in mot Aleppo i den syrianska ottan dagen därpå.
Det är verkligen kaosartad trafik i Syrien, farterna är snäppet högre än generellt genom hela Afrika, men på något konstigt vis tog vi oss genom Aleppo och fram till vårt "hotell" utan att vare sig tappa humöret eller krocka. Sen återstod endast att invänta det paket som fastnat på en flygplats i London, bra irriterande att även vi får oss en släng av det berömda askmolnet, det hela slutade med att vi gav upp och chansade vid den Turkiska gräns stationen(vi lyckades faktiskt ta oss över gränsen på faxade kopior och på ett stort optimististk tänk)
Hälsningar från två öken nomader som nu styr mot grönskan och de Tjeckiska bryggerierna.
/ Johan
", "/post/aleppo.aspx"23/4-2010 Stara Zagora, Bulgarien.
Hastigt och lustigt eller nåt i den stilen, befinner vi oss nu i Bulgarien. Hastigt kanske är att ta i, men vi har verkligen pressat oss från Syrien genom Turkiet(där bensin kostar 18!! Kr litern, (tvi vale som man säger i Närke) och slutligen puttrat in i Bulgarien. Hur har det då sett ut de senaste dagarna i våra spännande liv?? Jo. Vi har kört och åter kört genom Turkiets böljande gröna landskap, vi har tittat på sevärdheter såsom vägtullar, bensinstationer, vi har besökt park Allan (ja det står så på skyltarna vid rastplatserna där man kan handla mat) och sa jag det att vi har besökt de turkiska mackarna. Genom de turkiska mackarna har vi faktiskt lyckats hitta ett litet kryphål i resbudgeten, vilket är mer än lovligt bra, ty det av den består endast en liten hög med mynt kvar, som vi med jämna mellanrum leker med, just det, mackarna var det, kryphålet har fungerat på detta viset. Efter en dags malande på vägarna, så har vi svängt av motorvägen och kört in i en närliggande by, där har vi sen letat upp en mack, sedan har jag frågat mackföreståndaren om det skulle gå an att vi sov över i anslutning till macken, och om det möjligen finns någon ström att låna.(allt detta på turkiska som jag är en hejare på(not)) Det hela har mynnat ut i att vi har stått säkert, att vi har haft kupevärmaren på i bilen under natten, att vi har blivit kompisar med mackägarna, att de har bjudit på allt ifrån kaffe, the, surmjölk (som Håkan älskar, he he), kakor och andra turkiska delikatesser, samt att vi har konverserat mycket på just turkiska som vi är så bra på.
Någonstans vid 21 tiden passerade vi Bosporen och kunde konstatera att vi nu sprintat in i Europa, tanken är rätt svindlande på att vi nu är på samma kontinent som vårt ljuva hem. Men från idag är det fortfarande 1 vecka kvar på resan (hoppas vi) .
Kl. 20.00 nästa fredag startar fackeltåget vid Hasselfors kyrka och sen kommer förhoppningsvis två tilltufsade Närkebor och en mer än lovligt tilltufsad bil att uppenbara sig vid skenet av vårelden, jag hoppas och tror att jag är i skick för att kravla mig upp på biltaket, för att säga ett par väl eller ovalda ord, det återstår att se. Så nu hoppas vi på att vi skall slå publikrekord på Hasselvallen nästa fredag och överträffa det tidigare rekordet som ligger på 74 personer (det var under en fotbollsmatch mellan Hasselfors och Hidingsta 1968 som detta förnämliga rekord sattes), vi hoppas även att det finns uppbunkrat med kokt korv till försäljning, ty Håkan är hungrig.
Hälsningar från två som kör i "fart
/ Johan
OBS denna vecka utgår Olsson testar och ersätts med Olsson tipsar.
Denna vecka i Olsson tipsar, hur man bor billigt i Turkiet. Ta med en skarvsladd en kupévärmare och ett jävla glatt humör så får du nästan betalt för att vistas i Turkiet.
26/4-2010 Brno, Tjeckien!
Vattenpump, är en liten gynnare som pumpar runt kylarvatten, i just det här fallet en gammal Land Rover. Vi befinner oss i skrivande stund i Tjeckien och har förhoppningsvis lagt de mest strapatsrika historierna bakom oss, men så finns dock en liten detalj som inte är att förringa och det är just bilen. Som det känns nu åker vi verkligen på lånad tid med ambulansen, som sagt vattenpumpen snurrar fortfarande men uppvisar en synnerligen otrevlig attityd mot oss genom att låta på ett hoprasande sätt. Vi har tänkt försöka reparera detta problem genom att ignorera och låtsas som det inte är något fel, t.ex. kan vi lyssna på musik när vi åker och då kan vi ju inte höra eländet, smart va? igår besökte vi tex. ett litet bryggeri här i Brno och efter en timme eller två så tänktes det över huvud taget inte på någon vattenpump, dock kan vi konstatera att vi själva idag ser lite hoprasade ut, men inga konstiga ljud från pumpen i alla fall, möjligen aningen läck på avgassystemet.
Fortsatt resa blir det idag om allt håller och i mån av fysisk status, men vi siktar på att nå Tyskland och ett litet samhälle utanför Dresden, tisdag har vi tänkt göra en sista övernattning i bilen (endast för att vara lite nostalgiska) innan vi förhoppningsvis på onsdag klampar in på Svensk mark och belamrar Helsingborg. Dock kommer vi att nå slutmålet Hasselfors först på fredag kväll, för vi har inte tänkt fuska med att fara hem tidigare, nej vi skall allt komma infarande direkt från Johannesburg till vårt slutmål.
Hälsningar från ett par jönsar som numer är trötta av rätt orsaker.
/ Johan
Denna vecka i Olsson testar!
Att avnjuta en lunch i ett underbart vårväder på en uteservering i Brno.
Betyg 2 av 5 Tassar, det var allt bättre i Sudan vill jag minnas!
", "/post/brno.aspx"30/4-2010 Helsingborg!
Sverige igen! vi ger oss idag på de sista 40 milen mellan Helsingborg och Hasselfors idag, som det ser ut så landar vi faktiskt på utsatt tid, måtte vattenpumpen hålla ihop, annars får vi vidta åtgärder, för på något sätt skall vi äntra Hasselvallen vid niotiden ikväll och knyta ihop säcken.
Väl mött där för dig som vill.
Inom kort kommer fler bilder att läggas ut, samt information om föreläsningar i ämnet.
/ Johan
", "/post/helsingborg-(1).aspx"30/4-2010 Hasselfors
Aningen tu delad i sinnet påbörjades den slutgiltiga etappen mellan Helsingborg och Hasselfors, en liten tapp på 43 mil. Dagen började med att fylla bränsle för en ansenlig summa pengar, även kaffe fylldes på i riklig mängd, om jag inte minns helt fel rök det med ett par kanelbullar också. Den sista dagen på resan fyllde vi med tankar och funderingar på vad vi genomgått de senaste månaderna, det kändes direkt svindlande långt till början på resan när vi höll på att iordningställa bilen i en förort till Johannesburg, för min del gick även tankarna tillbaka till ner resan, hur jag för snart tre och ett halvt år sen i kraftig snöstorm den 1:a januari tillsammans med min dåvarande reskamrat kom körande i motsatt riktning, men nu ca 5000 mil senare en regnig aprildag nått slutet på detta fantastiska äventyr.
Hemkomsten till Hasselfors var planerad till kl. 21.00, omkring 20.30 stod vi som äggsjuka hönor och väntade på klartecken att få köra in på Hasselvallen och därmed passera målsnöret, kl. 21.15 blev det då äntligen dags, och vi kunde med ett mindre kaos i huvudet köra de sista metrarna in till den tända maj brasan, vägen var utstakad med brinnande marschaller och det var nästan som att gå in för landning. Hasselfors må vara en liten ort, men det kändes otroligt stort att se alla glada leenden från både kända och okända ansikten, rent ut sagt så kändes det som ett kungligt mottagande. Efter att vi fått mottaga blommor från både byalaget och idrottsföreningen så skulle jag försöka att säga några ord vilket inte var det lättaste, med tanke på att vi precis klivit över mållinjen som vi kämpat för så länge samt det mottagande som vi fick, kan jag lova att halsen var fylld med sentimentalt överväldigande.
I skrivande stund är det 1 vecka och 2 dagar sedan hemkomsten, det är inte klokt vad tiden går mycket fortare här än på resan, imorgon skall vi in till radion för någon form av slutrapport hos Arne, återstår att se vad det kan tänkas bli för rapport, ty det finns en del minnen att samla ihop i huvudet.
Hälsningar från en f.d. resande som nu ligger på en soffa och undrar vad det var som hände.
/ Johan
", "/post/hasselfors.aspx"