1 st gasolpackning åt helsike
485 av 2000 Mil avklarade
Många L Bensin förbrukade
1 Bukras avklarat
2 glada resenärer (ännu)
Start, Johannesburg
Slutmål, Hasselfors
Hur länge, 110 dagar
Fordon, Landrover 4x4 Ambulance
Årsmodell, 1965
1 st gasolpackning åt helsike
485 av 2000 Mil avklarade
Många L Bensin förbrukade
1 Bukras avklarat
2 glada resenärer (ännu)
Start, Johannesburg
Slutmål, Hasselfors
Hur länge, 110 dagar
Fordon, Landrover 4x4 Ambulance
Årsmodell, 1965
13/1 Johannesburg/Benoni
Äntligen så har vi kommit på plats och landat i Sydafrika och Johannesburg!
Det är alltid lite svårt att komma igång med allt som skall göras när man kommit på plats, men nu efter ett par dagar här så har vi verkligen fått igång arbetet med bilen på allvar, som läget ser ut nu så kommer vi att lämna all denna renoveringshets tidigt lördag morgon för att påbörja den långa och inte helt strapatslösa resan hem till Hasselfors!
Vad anbelangar renoveringen så har vi helt nya bromsar runt om, vi har bytt hjullager, vi har satt i 2-batterisystem, vi svetsat, justerat, popnitat, kopplat, bändit plåt, städat, samt ätit.
Vi har faktiskt även sportat! Jag och Håkan har spelat bordtennis.
Imorgon fredag så har vi det stora provianterings-racet, då skall det bunkras upp till bredden med diverse nödvändigheter, allt ifrån badankor till vetenjöl skall tryckas in...
Hälsningar från ett par tre nybrända Grabbar!
/ Johan
", "/post/johannesburg.aspx"
19/1-2010
Jamenvisst!
Här är vi nu uppe i Maun, som ligger i norra Botswana och vi har nu avverkat ca 110 mil sedan Johannesburg.
Inte är det lätt att få milen att rulla när bilaset inte beter sig som den borde göra, resan som var tänkt att köras på 2 dagar blev plötsligt 3, men ingen ko på isen, hoppet lever, vi har under resan hit både blåst bränsleledningarna och renoverat bränslepumpen, så nu tror vi oss ha lokaliserat källfelet, nu saknas bara att trimma in tändning och andra vitala delar för att få den att arbeta som en riktig ardenner.
Men det är i alla fall riktigt skönt att ha lämnat Johannesburgs stress o press bakom sig, och nu koncentrera sig på att komma in i den fantastiskt tröga campinglunken, apropå camping så har vi hunnit bush campa någonstans i Botswanas Kalahari område, var exakt vet vi inte men det var ca 150 meter från ett tuffande diesel elverk, varför parkerar man där undrar ni? Det undrar vi också.
Imorgon så skall vi bege oss ut i Okawangos träskmarker (med bilen) vi får väl se om vi tar oss fram, vi räknar med att få 4 dagars riktigt häftig safari, vi kommer att campa uti reservatet bland reptiler elefanter och dyngbaggar på riktiga bush camps, vi hoppas de är avhängnade uti fall man behöver bege sig ut i natten för att lätta på trycket….
Slutligen skall vi inflika en alldeles speciell liten återkommande sak, Håkan min kräsmagade med ressinär kommer varje vecka att testa någon liten afrikansk aperitíff.
Poängbedömning kommer att göras i 1 till 5 tassar, 1 betyder fy fanken, och 5 betyder jädrar va bra.
Denna vecka i Olsson testar.
Suga i sig 93 oktanig afrikansk bensin 1 av 5 Tassar
Hälsningar från en liten klunga svenskar i Botswana
/ Johan
26/1 2010 Någonstans i den afrikanska vildmarken!
Jösses…..!
Lika bra att gå rakt på sak, vi har fyllt den gamla bilaset till bredden med vatten!
Efter ett par dagars camping och förebyggande vildmarksliv i Maun i norra Botswana så for vi glada i hågen ut mot Okawangos gamla fina träskmarker för lite intressant safari och vildmarksliv, och visst blev det så att både djur och träsk blev oväntat närgångna.
Vad anbelangar närgångheten av träsk så märkte vi redan på vägen ut mot vår Camp Xaxanaxa, att vägen var ganska översvämmad med vatten, men vi tuffade fram i maklig takt i sörjan och hittade tillsist vår Camp, som givetvis inte på något sätt var inhägnad, vilket påverkade vår kaxighet ang. långpromenader…
Närheten av djur har varit riktigt påtaglig, när vi som bäst satt och mumsade på en utsökt hemkokt soppa så sa Håkan plötsligt, det var visst något som gick förbi där ute.. Äsch du måste ha sett fel tänkte man spontant, men plötsligt var skuggan där igen, och med ljus från pannlampan såg vi till vår stora förvåning en Hyena som stod ca 3 meter från oss och stirrade på oss, adrenalinet hoppade upp på en osedvanligt hög nivå och vi viste väl inte riktigt hur vi skulle agera, men efter att ha noterat att Hyenan inte på något sätt verkade intresserad av vårt sidfläsk, utan mer visade intresse för våra soppåsar så åkte kameran fram.
Vid nästa camping så stal ett par slipade Babianer först en påse med hjullager packningar och lite andra reservdelar, sen vårt frukostbröd, sen vår sockerpåse, som tur var så lämnades reservdelarna tillbaks.
Sen var det bilbadet!
Vi var ute på en liten safarirunda och snirklade omkring i reservatet och plötsligt låg en mindre sjö ivägen… men efter som vi såg ett par hjulspår gick upp på andra sidan sjön så tänkte vi att det inte skulle vara så märkvärdigt.
Sagt och gjort vi tog sats och dammade i vattnet, till min förvåning så blev det mycket djupare än vad jag hade tänkt, vi lyckades gå ner så djupt att vattnet gick in över reservhjulet som ligger på motorhuven!! Givetvis resulterade det i att vi fyllde hela bilen med vatten och så även min kamera som numer endast fräser till lite när man försöker ta ett kort.
Annars… har vi det lugnt och fint
Hälsningar från tre gringos i träsket…
/ Johan
Victoriafallen
Visst hade vi fantastiska upplevelser i Okawango och Chobe, vi var t.ex. ute på en eftermiddags safarirunda i centrala Chobe, när vi närmade oss solnedgången så kunde man fara fram på riktigt fina sandiga stigar och blicka ut över den väldiga platån, och se elefanterna stå utplacerade som väldiga monument i horisonten, sanningen att säga så är det så vackert att det nästan gör ont i ögonen.
Men dagen efter så kom vi genast ner på jorden igen efter att bränsle tillförseln gav upp, så det blev till att numer som vanligt kränga på sig mekarkläderna (som är ännu ofräschare än de vanliga kläderna) och slänga sig under den kära bilen igen, jag och Håkan skruvade och Mattias höll vakt mot eventuella lejonanfall.
När man är ute och reser på ett sånt här sätt förväntar man sig att det skall strula en del, men efter att samma dag tappat all bromsverkan börja det ju nästan bli löjligt!, med en tapper och bromsundvikande körning så lyckades vi i alla fall lämna Botswana och äntra den fina diktaturstaten Zimbabwe, vi tog oss till Victoriafallen och en camping, där har vi sen ägnat oss åt att skruva på bromsar.
Men hoppet är inte på något sätt ute för oss, vi har under dagen nog fått upp en sådär 25% bromsverkan och då ligger vi väl i alla fall på det afrikanska snittet….
Imorgon skall vi försöka ta oss över till Zambia, det blir ju lite av en milstolpe att korsa Zambezifloden på den gamla bron ca 115 m över vattnet, sen skall det bära av mot Lusaka där vi skall försöka att leta på ett äkta Zambiskt danshak och svinga höft… vi får väl se hur 3 höftrullande bleka skandinaver står sig i den afrikanska natten….
Denna vecka i Olsson testar.
Bada inuti en Land Rover, 1 av 5 Tassar
Hälsningar från Tripp Trapp o Trull på rull!
/ Johan
", "/post/victoriafallen.aspx"
1/2 -2010 Lusaka
Efter att nu har hamnat i ett par dagars vakuum här i Lusaka så kommer vi idag att fortsätta mot Malawis gräns, anledningen till att vi är kvar här är att min kamera som vi fyllde med vatten i Botswana ligger inne på operationsbordet och skall enligt den lokala kameradoktorn vara som ny till kl. 11.00 idag! Vi får väl se om den lever?
Annars så har vi under tiden passat på att testa utelivet här i byn, och kommit fram till att det verkar leva, vi var t.ex. på en karaoke restaurang och fick uppleva en skruvad ägare som stod och sjöng vedervärdigt för sin publik, det gick ju inte att kasta ut Karlén för det var ju han som ägde stället.
Vidare skulle vi pröva och leta på ett ställe med riktig afrikansk musik, tyvärr misslyckades det lite grann, det verkar som de flesta ställen spelar europeisk disco… så den där riktigt euforiska bortkommenheten infann sig faktiskt aldrig.
Nu står som sagt på programmet att fara ca 70 mil på 2 dagar till Lilongwe i Malawi, peppar peppar! Sen skall vi bege oss ut till Malawisjön för inspektion av vattentemp+ att göra service på bilen(service är inte samma som att reparera)
Hälsningar från 3 regndränkta katter i Lusaka som dock inte fryser!
/ Johan
", "/post/lusaka.aspx"3/2-2010
Lilongwe i Malawi
Efter att ha lämnat Lusaka och den lokala kameradoktorn bakom oss, apropå det så gick givetvis inte kameran att reparera, ett kretskort hade blivit kortslutet så det var helt enkelt kört, men jag har aldrig sett en kamera mer isärskruvad och det var faktiskt en bedrift att få ihop den igen, men tyvärr utan resultat. Så för att kunna dokumentera framtida händelser på ett bra sätt så är det väl inget annat än att investera.
Hursomhelst så for vi ifrån Lusaka ganska sent efter att ha argumenterat med de suspekta lokala parkeringsvakterna, som tycket att vi hade parkerat på ett utsökt ställe för att dela ut böter, dock var hjulet för stort för som så de kunde lyckligtvis inte låsa fast bilen i kättingar, efter en sisådär 7 minuters bjäbbande om att vi minsann visst inte hade parkerat så tokigt så dök helt plötsligt en äldre herre upp och läste lusen av "parkeringsvakterna" och vips så lufsade de molokna åt sidan, dock försökte de be oss om pengar till åtminstone en lunch, vi drog illa kvickt.
Efter en sådär 25 mil på landsvägarna så föll mörkret, och inte nog med det, det började regna hejdlöst, med tanke på att vindrutetorkaren var utan ström så blev det lite småjobbigt att föra farkosten framåt, men som vanligt så lånade vi ström från ett annat ställe och kunde fortsätta.
Det var faktiskt helt fantastiskt vad det åskade och blixtrade och mitt i ovädret satt vi och blev blöta i huvudet, tillsist gled vi in på Olgas guesthouse (ett landsbygdsmotell)som väl inte var i klass med grand hotel direkt, men det gick att få in halvljummen kyckling till livs kl. 23.00 och det var gott nog åt oss för tillfället.
För närvarande befinner vi oss i Lilongwe, och närmare bestämt en liten camping som ansluter till Lilongwes golfklubb, tyvärr har det blivit dåligt med golfande pga. att dagen har gått åt att leta efter en bort tappad packning till gasolköket, vi har under dagen vänt ut och in på Lilongwes potentiella packningsaffärer utan resultat, så kvällens tilltänkta tonfisksallad med ägg blev en fånig eggroll på golfrestaurangen.
Imorgon skall vi försöka fixa packningen till köket och sen köra ut mot Malawisjön för några förhoppningsvis dagar i medvind (känns som det vore dags) det är en liten nätt tripp på ca 55 mil, men sen skall det badas skiten av oss….
Hälsningar från en trio otursförföljda torrgolfare!
PS aaaahhh, så illa är det inte!
/ Johan
7/2-2010 Malawisjön
Lilongwe med dess småstadsaktiga karaktär, är väl egentligen inte en plats som man tänker sig att spendera en veckas semester på, men för vår del så blev det som vanligt ett ställe som det i alla fall gick att fixa lite saker på, vi hade ju den där förgrymmade packningen till köket som behövdes, och det lyckades vi fixa efter ett gediget letande till ingen nytta, det slutade med att vi fick leja en kille som löpte iväg till okänt ställe för fixning.
Vägen från Lilongwe till Malawisjön kan man utan att överdriva, kommentera som bra men backig, det lutade på ordentligt utför i mellan åt, så det var till att ligga och motorbromsa för allt vad ambulansen höll, men ner kom vi och fick till sist knyta bekantskap med Malawisjöns 29 gradiga vatten.
Campingen som vi stannade på låg alldeles nära vattnet och jag kan utan att ta i säga att humöret kändes på topp, dock började kroppen på att inte må perfekt, men det var jag i och för sig inte ensam om, Håkans mage gick sämre än en dåligt inställd Zenitförgasare (förgasarsmällar) så han hade fullt upp med att reda ut den "sörjan"…
För egen del kände jag att jag började få feberkänning och ont i kroppen, samt rinnande näsa och ont i halsen, hade jag varit hemma hade jag utan vidare diagnostiserat det som en vanlig förkylning, men med tanke på att det var exakt dessa symptom för 3 år sen jag hade när jag och min dåvarande reskamrat Grönis drabbades av malaria uppe i Niger, så kände jag att jag inte vågade chansa, utan jag påbörjade omedelbart behandling för att vara på säkra sidan.
Lyckligtvis blev vi bättre och bättre dag för dag, och man kände åter gryende form till att bege sig vidare på nya äventyr.
Slutligen skall vi inflika en alldeles speciell liten återkommande sak, Håkan min kräsmagade med ressinär kommer varje vecka att testa någon liten afrikansk aperitíff.
Poängbedömning kommer att göras i 1 till 5 tassar, 1 betyder fy fanken, och 5 betyder jädrar va bra.
Denna vecka i Olsson testar
Att på snabbast tid få maten att passera tarmsystemet, 1 Av 5 Tassar
Smådassiga häsningar från två dykare och en flytare!
/ Johan
14/2 2010 DAR-ES SALAAM
När man ger sig in i ett sådant här tålamodsprövande projekt, så brukar det bli att man delar upp resan i delmål, dels för att inte tänka på hela resan på en gång( vilket skulle bli mer än lovligt rörigt i skallen) och dels för att det på något sätt är lättare att hålla sig motiverad inför kommande etapper, de känns helt enkelt mer hanterbara.
Man kan utan vidare säga att genom att ha kommit fram till Dae-Es Salaam så har vi slutfört delmål 1.
Efter som det händer så mycket både intressanta och ointressanta saker varje dag, så är det nästan omöjligt att fokusera på vad man skall skriva om när det har hänt för mycket, jag sitter just nu i en sådan "knipa" men jag kan väl nämna att sen senaste uppdateringen har det hänt så mycket som.
Vi har avverkat 110 mil i bergig terräng, vi sov över på 1600 meters höjd och frös ordentligt, vi har fått punktering i 35 gradig värme ( asfalten var som att ligga på ett stekbord), vi har badat i Indiska Oceanen, vi har lagar punktering, vi har servat(ställt ventiler, fyllt oljor, programerat om det mycket avancerade tändsystemet), tvättat och städat bilen, vi har besökt en välgörenhetsgala för malaria och lyssnat på band och Swahiliska rapartister, vi har även havt en avskedsmiddag för vår tredje medresenär Mattias!
Mattias Sjöberg, den 3:e Hasselfors födde gestalten i sällskapet, som efter ett par dagars vad jag tror intensivt tänkande runt Jul, bestämde sig för att ansluta för nästan 5 veckors resa Johannesburg- Dar Es Salaam. Att han har fått en helt annan bild av Afrika är helt klart, att från den ena stunden stirra in i en hyena när man sitter och intar kvällsmat uti Okawangodeltat till att åka Tanzaniansk kollektivtrafik (bussar som baktill är målade med IN GOD WE TRUST) och kör därefter!, till att samtala med vanligt folk som är på väg till jobbet, och inte minst, att få uppleva alla dessa fantastiska vyer och den myllrande afrikanska landsbygden till ljudet av ett tjutande transmissionsljud från en gammal Land rover, det är sannerligen inte fy skam.
Fortsättningsvis kommer vi nu så smått fasa över till etapp 2, den kommer att inledas med att våra kära sambos flygs in till den inte helt oattraktiva ön Zanzibar, där kommer vi att ta en veckas semester från bilen (eller den från oss?), sen kommer vi att fortsätta vår långa hemresa genom att runda Victoriasjön, men som sagt ingen idé att gräva ner sig i kommande strapatser just nu, vi har fortfarande en hel del som måsta fixas med innan det kan bli av, och då menar jag typ att handla reservdelar o sånt.
Det får la bli allt denna gång
Hälsningar från 2 reservdels shoppande Landroverskruvare och en hemflygande Lastbilschaufför!!
Arusha Tanzania
1 Veckas avslappnande semester och bokläsande och visst, en och annan ljummen paraplydrink på Zanzibar kom som en efterlängtad paus i vår hackiga men målmedvetet framåtskridande hemresa. Att benämna Zanzibar vid en paradisö är nog inte helt fel, för oss svenskar så finns där allt det som vi fantiserar om kalla vinterkvällar i jobbets vardag, enda smolket för tillfället i bägaren är att elkabeln från fastlandet har gått av, så man får helt enkelt klara sig på mullrande elverk som numer belamrar hela ön, de är förstås inte igång hela tiden och det påverkar mest för turisten att det kan bli en eller annan ljummen drink, eller möjligen brist på aircon på rummet.
Från Dar-Es Salaam for vi i tron på att vi hade servat upp bilskrälllet till sällan skådad topptrim, nu när våra kära sambos anslutit till resan tänkte vi att vi skulle slippa ligga och skruva bil hela tiden, men det gick ju sådär… Efter ca 30 km small det lagade bakdäcket, så det blev till att montera reservhjulet igen, det känns aldrig bra att ligga och åka på reservhjul för det betyder ju att om det smäller igen så finns just inget reservhjul kvar att leka med. När vi avverkat ca 10 mil till så brakade det till i framvagnen och bilen krängde till mot vägkanten, hurra!!!! Framhjulslagret totalskuret, det var på fackspråk bara skit kvar av det, vi lyckades på nåder köra några kilometer till en Tanzaniansk landsbygdsmack, där vi kunde skruva isär skiten. Med åren som jag har levt med detta rese sätt så har jag samlat på mig lite av varje, så efter att ha rotat i reservdelslådan på taket så fiskade jag upp ett par splirrans nya hjullager, problemet nu var att när det gamla lagret skar så svarvade det lagret ur lagerhuset, och när vi skulle montera det nya var det helt glappt. Saken är den att här ger man inte upp i första taget, utan vi fick ta en taxi till en lokal bysmed som tog sig an att med svenska mått en helt omöjlig uppgift att på frihand med extremt primitiva medel svetsa lagerhuset tills lagret passade in igen, det hela resulterade i att vi fick ihop skiten, samt att vi fick en lektion i kreativitet. Efter ytterligare ett haveri med en oljeslang dagen därpå så rullade vi efter 80 mil in i Arusha som 4 helt utpumpade overlanders. Arusha är basen för att utforska Ngorongorokratern och serengetti + för oss att återigen reparera bilen samt samla krafter för fortsatt expedition, vi har nu reparerat oljeslangen till Oljekylaren samt investerat i 2 nya bakdäck, jösses vad reservdelskontot har rusat iväg, men med välvillig sponsorhjälp från Hasselfors byalag och familjen Unosson i Vintrosa så har vi faktiskt finansierat däcken Tack, Tack, Tack!! Vi kommer att göra vågen för er på Hasselvallen!!
Nästa rapport kommer vi att göra från Mwanza vid Victoriasjön.
Hälsningar från 4 trötta men lyckliga
/ Johan
Mwanza östra Tanzania
Ngorongorokratern är en fantastiskt häftig upplevelse, med tanke på det rika djurliv som är inringat i den ca 2 mil breda kratern och inte minst pga de ca 600m som skiljer kraterkanten mot bottenplatån. Bara att ta sig ner i kratern med en gammal veteranbil är lite av en utmaning, det är väldigt brant och smalt, ettans växel i lowrange gick åt mest hela tiden för att ekipaget inte skulle skena iväg. Med oss hade vi också en Masai som var vår guide under dagens safariupplevelse. Han pratade halvknackig engelska och visade lite förstrött vilka vägar och håll vi skulle ta.
Höjdpunkten på Ngorongoro vistelsen måste jag nog säga var dels när vi uppe på kanten såg ut över den sagolikt vackra kratern, och inte minst att få se en lejonhona försöka slå ett byte live. Det tilltänkta offret var en liten förvirrad gnukalv som irrat ifrån sin flock och vi såg hur lejonhonan sakta smög sig på kalven för att komma i överfallsläge. Att få se hur hon agerade vid själva smygandet fick mig att inse att mina katter beter sig exakt likadant när de smyger, rörelseschemat är nästan helt identiskt faktiskt (fast dock i miniatyr).
När hon hade kommit i läge för att slå sitt byte vickade hon till med rumpan och sköt fart med kraftig acceleration, gnukalven såg faran komma och började springa för livet mot flocken. Lejonhonan tog ganska snabbt in avståndet till gnukalven, men blev tvungen att avbryta jakten då mamma gnu sett sin kalv hamna i fara och helt orädd störta mot lejonhonan i ett desperat försök att rädda sin kalv. I det här fallet lyckades hon avstyra attacken och vi slapp se ett blodbad, men häftigt var det!
Efter Ngorongoro så styrde vi in i Serengetti där vi fick uppleva de kolossala vidder som finns där. Det är lite som att vara uti öknen fast det är grönt överallt, samt att det finns en massa djur. Vi hade lyckan att se delar av den monumentala vandring som djuren gör i dessa områden. Vandringen görs under vissa perioder på året och styrs av regnförhållandena mellan Masaimara i Kenya och Serengetti i Tanzania. Jag har tidigare varit i och på ett antal olika parker i Afrika, men aldrig sett dessa mängder med djur i vandring. Stundtals var vi omgivna av uppskattningsvis tiotusentals gnuer och zebror som i långa pärlband sträckte sig över savannen och de ögonblicken tror jag nog att jag kommer att minnas ett bra tag framöver.
Efter en campingnatt i Serengetti och hört lejon ryta på kvällskvisten så for vi mot utgången av parken och styrde mot Victoriasjön och staden Mwanza. Resan blev inte helt smärtfri för oss, skakiga grusvägar samt inte helt krya magar skapade en väldigt frustrerad och irriterad stämning i vår kvartett, det är inte så himla lätt att på sådan liten yta resa 4 personer i nya och annorlunda förhållanden mot hemmiljön, det viktigaste är att säga vad man vill samt att respektera allas åsikter, kan man göra detta så är mycket vunnet.
Hälsningar från 4 närkingar på vift!
/ Johan
Kigali Rwanda
Att börja dagen med en båttur över Mwanzagulfen i Victoriasjön, var en lugn och skön start på den 55 mil långa resan från Mwanza (Tanzania) till Kigali (Rwanda). Efter ett gemensamt peppningsmöte så var nu stämningen på topp igen, även magarna verkade "stabila".
Dock började dagen med en hel del gruskörning ala Afrika deluxe, men det fina med det är att man kommer landsbygden och Tanzania bakom kulisserna nära.
Vårt frukost stopp kommer vi nog alla att minnas med glädje, vi stannade helt enkelt på ett av de enklaste caféer som ligger utmed vägarna för att få oss något till livs. De fyra kvinnorna som drev stället blev nog ganska överraskade när vi stövlade in, men dock väldigt positivt överraskade. Vi drack svart te med nybakt bröd och kände oss lyckliga i själen av all den vänlighet och värme som omgav hela stället.
Rwanda.
Rwanda är Afrikas mest tätbefolkade land och det märks utmed vägarna. Sällan har det varit mer folk i omlopp på asfalten där man försöker att köra. Med tanke på att vi nådde Rwanda ganska sent på eftermiddagen så blev det till att köra i både regn och mörker och det var ganska påfrestande att väja för allt folk. Men fram till Kigali kom vi i alla fall möra men vid gott mod. Rwanda har fantastiskt fin natur, rena gator, gott te och kaffe. Men för mig så genomsyrar allt jag ser och upplever här, folkmordet som skedde här med kulmen April-Juli 1994. Vi besökte igår ett memorial center för dessa ofattbara, ogreppbara händelser. Bara vid detta center så låg 250 000 offer begravda, de flesta oidentifierade pga att hela familjer utplånats och ingen över huvud taget kan identifiera dem. Illamåendet kom krypande ju mer inblick man fick i historien. Efter att besöket avslutades med ett detaljerat beskrivande hur barn stympats, våldtagits, skjutits inför deras föräldrar eller tvärt om, satte det spår i mig som känns tyngre att bära än jag med ord kan beskriva.
Jag kan rekommendera att se filmen Hotel Rwanda i ett utbildande syfte, och försöka förstå hur hela världen såg på utan att ingripa när 1 000 000 personer systematiskt och hänsynslöst mördades för bara 15 år sedan.
/ Johan
